OM BRÄNNSKÄR
Brännskär ligger i Finlands sydvästra skärgård, i Åboland, söder om Nagu. Ön ligger inte långt från Kirjais i Nagu som via broar och landsvägsfärjor är kopplad med fastlandet.
Brännskär är en naturskön ö med mycket berg och klippor samt med i dagens läge en ganska tätt bevuxen vegetation av både barrskog och ängsmark. Artrikedomen på ön är stor i det varierande landskapet som brukats i århundraden av människan.
Människans historia på ön är dokumenterad sedan 1500-talet, men första uppgifterna om bosättning är från så sent som 1700-talet. På bergiga öar såsom Brännskär har odlingsmöjligheterna begränsats till självhushållningen, och man har satsat på fiske och jakt för ett tillskott i kassan. Till och med den egna djurhållningen har varit mycket begränsad på grund av tillgången till betesmark och vinterfoder. Många förknippar Brännskär med rökt fisk, som Östermans var vida kända för.
Brännskär är ungefär 50 hektar stor. Idag ägs öns östra del av Åbolands Skärgårdsstiftelse och Svenska småbruk och egna hem Ab. Detta område om ungefär 20 ha förvaltas av Åbolands Skärgårdsstiftelse och hyrs ut till de två familjer som bor på Brännskär året om. Den västra delen av ön är i privat ägo.
Det finns en besökshamn öppen för alla eller så kan ni hyra en av öns stugor för en skärgårdssemester. Ön är full av service som bastu, kafé, hantverksförsäljning, lunch, frukost, rökt fisk, livemusik och friluftsaktiviteter. Prova på kajak eller att sikta rätt med pilbågen eller så bokar in årets sommarfest.
NATUREN PÅ BRÄNNSKÄR
Brännskär ligger i Finlands sydvästra skärgård, i den del av skärgården som man kan kalla mellanskärgården. Artrikedomen på ön är stor i det varierande landskapet som brukats i århundraden av människan.
Växterna på Brännskär har studerats av docent Ole Eklund på 1930-talet och nu igen år 2011 av docent Mikael von Numers. Eklund bedömde att Brännskär var en artrik ö. Det gällde framför allt holmens östra, kulturinfluerade del. I öster sammanfaller allehanda mänsklig kulturpåverkan (bete, odling, slåtter osv.) med en sannolikt lundartad natur som ursprungligen fanns redan före holmen bosattes. Området har hunnit växa igen under flera år, men då man börjar vårda ängarna igen kan många gamla arter dyka upp igen. Kattfoten är en liten rar växt som inte hittas längre på de torra ängarna, men som kunde gynnas av att man röjer den höga vegetationen. På Brännskär finns det mest sådana fågelarter som trivs i skogen eller på sjöfåglar, men också några arter som trivs på de öppna ängarna. Har man tur kan få se en rödstjärt eller kanske en törnskata med sin kännspaka banditmask sitta på en stolpe.
På basen av höjdkurvorna kan man dra slutsatsen att ett smalt sund löpte i nord-sydlig riktning genom Brännskär för ca 1000 år sedan och som avskilde den östra udden från resten av Brännskär. På bilden nedan ser man en skiss på strandlinjen för Brännskär, så som den kunde ha sett ut för 1000 år sedan under förutsättning att landhöjningen varit 50 cm per 100 år.
Områdena utanför de av människan starkt påverkade delarna är betydligt kargare. Skogen består här huvudsakligen av tall med inslag av gran, asp och glasbjörk. Skogstyperna varierar från lite frodigare skogar med blåbärsris till torrare skogar som domineras av lavar. Ställvis i sänkor kan man hitta små försumpade områden med vitmossa, tuvull och har man tur så kan man fynda hjortron. På holmens bergiga södra och sydvästra sida, består skogen av vackra urgamla vindpinade tallar. Det landskapsmässiga värdet är här stort. Förutom några mindre sand- och grusstränder, består stränderna huvudsakligen av morän och kala klippor.
HISTORIA
(utplock ur ”Brännskär, en pärla i Skärgårdshavet” manuskript av Anders Fagerlund. 2011)
Fisket har alltid utgjort den viktigaste näringsgrenen i utskären och under århundraden har metoderna växlat och utvecklats. Fisket till havs var till en början fritt men kring holmarna begränsat, endast med hänvisning till gammal hävd kunde man få fiska på vissa områden. Man uppförde små fiskekojor, som placerades på lämpligt avstånd till goda strömmingsplatser, man fiskade strömming både med not och skötar, nät och ryssjeliknande bragder användes för fångst av fjällfisk.
Vintertid fiskade man med vinternot under isen. Vintrarna gav också möjlighet att jaga säl, som på den tiden var bland de svåraste och mest krävande fångstbytena. Sälkutarna kunde klubbas på isen men de vuxna sälarna var mycket vaksamma och slank vid fara omedelbart ner i vakhålen i isen.
För att uppbevara den fångade fisken för längre tid var saltandet den viktigaste metoden. När man började röka strömming till böckling på Brännskär, finns inga säkra bevis för men Brännskärs-böcklingen var vida känd i Åboland under flere årtionden som en äkta skärgårdsdelikatess!
Tidigt på våren idkade man jakt på sjöfågel. Fågelnät spändes upp mellan två holmar och när flyttfåglarna, alfågel, ejder, svärta, knipa och andra andfåglar, kom flygande, fastnade de i näten och kunde enkelt plockas ut och avlivas. Denna fångstmetod var mycket använd innan skjutvapnen blev allmänna.
Nånting som inte längre alls förekommer men som förr utgjorde en mycket viktig näring var den så kallade äggtäckten. Man satte upp hundratals holkar sk. ”stombor” för häckande sjöfåglar ute på holmarna. Det var främst storskrake och knipa, som häckade i holkarna och när fåglarna lagt sina ägg, färdades man från holme till holme och ”beskattade” fåglarna på ett par tre ägg per holk. Också duntäckten var viktig vissa tider. Man plockade upp och tog med hem resterna av speciellt ejderbona efter att fåglarna lämnat boet, rensade dunen från tång och andra orenheter och kunde sälja dunet till uppköpare.
För skärgårdsborna i yttre skärgården var det också viktigt att utveckla självhushållningen både vad det gällde mjölk, smör, kött, ull och annat för livets nödtorft. På Brännskär fanns det mycket litet betesmark för nötkreatur, sommartid fick korna och kalvarna gå fritt på vissa områden på holmen men vinterfodret, höet, var man tvungen att skaffa sej på annat håll. Många är det höängar och strandängar, som Brännskärsborna var tvungna att åka ut till och slå med lie, sätta på stör, torka och efter det bära ner till stranden, lasta på pråmen och köra hem till Brännskär.
Enligt bouppteckningsinstrumentet efter Abraham Vilhelm Österman år 1920, räknas upp följande: ”Nötkräk: 1 ko, 2 får. Fiskredskap: 20 skötar, 15 nät, 1 dragg”. Även om alla djur eller redskap kanske inte blir uppräknat i bouppteckningen, kan man sluta sej till att med mycket små resurser har man varit tvungen att klara sej på Brännskär.
Motsvarande uppgifter i bouppteckningen efter Axel Gottfrid Österman år 1947 nämns följande: ”Djur: 2 st kor, 3 st får, 4 st höns, 1 st kalv. Båtar och fiskbragder: 2 st motorbåtar, 2 st roddbåtar, 26 st skötar, 19 st småryssjor, 6 st nät, 1 st kroknät”.
BOSÄTTNING
Enligt ”Bönder, byar och bol i Åboland 1540”, en publikation, sammanställd av Bengt Forss 1999, som baserar sej på på Gustav Vasas Jordebok, uppges för Brännskär följande: ”Brendsker är ängh land Liggr for 4 mck. Utbysman haffr 1 örth R aff forsc(ri)ffuin ängh Land. Thet är 1 öre”.
Den första som man vet att har bott på Brännskär och man därmed kan anta att också byggt de första boningshusen är brofogden Carl Erichsson. Han var med familj, tidigare bosatt på Innamo och köpte Brännskär år 1760 och betalade ”Aderton Dahler Silfwermynt” för hela holmen, som kom att stanna i släktens ägo under fyra generationer till år 1845.
Därefter hann stället vara i Adolf Mattssons och hans familjs ägo i drygt tjugo år innan det såldes till reservlotsen Abraham Vilhelm Österman och hans hustru Fredrika Johansdotter, som var bosatta på Aspö Östergrannas torp i Korpo. De flyttade ut till Brännskär år 1873 tillsammans med dottern Maria Fredrika och så fortsätter livet som fiskar- och småbrukarfamilj där. Under de följande åren utökas familjen med ytterligare tre barn, Edla Vilhelmina föds år 1874, Viktor Vilhelm 1875 och Axel Gottfrid 1882.
Axel Gottfrid tog över Brännskär tillsammans med sin hustru Selinda Matilda och i familjen föddes fyra barn. Äldsta sonen Uno Gottfrid byggde båtar redan som ung tillsammans med sin far Axel Gottfrid, både hemma på Brännskär men också ute på holmarna.
1947 köpte Uno Gottfrid Brännskär av sin mor Selinda och sina syskon. Uno gifte sej med ”Notdrottningen” från Hästhaga, Klobbnäs, Hildur Lovisa Söderholm i augusti 1948 och de började bygga ett nytt bostadshus åt sej på Brännskär. Farmor Selinda bodde sedan ensam i den gamla bostadsbyggnaden, som härefter kallades ”Fammos”. Uno och Hildur fick sonen Ulf Gustav år 1951.
Sonen Uffe och hans fru Heli Österman övertog Brännskär av Uno genom köp år 1989. Verksamheten kring fiskförädling utvecklades, husets farstu byggdes ut till hembageri och där bakades och tillreddes varor till försäljning. Man förädlade strömmingen man fångade, rökte böckling, fiskade torsk på 1980-talet, gjorde olika fiskinläggningar och deltog aktivt i torg- och fiskmarknadsförsäljningen. Brännskärs-böcklingen var vida känd i Åboland under flere årtionden som en äkta skärgårdsdelikatess!
Efter Uffes plötsliga bortgång år 2003 valde änkan Heli Österman att stanna kvar på Brännskär och fortsätta med fiske och torgförsäljning. Men 7 år senare beslöt hon att sälja hemmanet till Åbolands Skärgårdsstiftelse och Småbruk och Egnahem Ab. Stiftelsen som förvaltar stället har arrenderat det till Lennart Söderlund, båtbyggare från Dragsfjärd.
BRÄNNSKÄRS VRAKET
Strax utanför stranden vid Storpäran vid farleden mellan Brännskär och Byskär, ligger ett vrak, som enligt uppgift är ett 17 m långt och 5 m brett segelfartyg i trä, eventuellt en brigg med namnet ”Enigheten”, havererad år 1897.
Skrovet är i stort sett helt men däcket saknas eller har förstörts med åren. Fören är delvis skadad men förstäven är hel. Fartyget har tydligen varit en tremastare, med den mellersta masten, stormasten fortfarande stående kvar och hel. Fockmasten (den förliga) och mesanmasten (den akterliga) är brutna och resterna är 2-3 m höga över det tidigare däcket.
Enligt uppgift stor vraket upprätt på cirka 15 meters djup och 30 meter från stranden. Fartyget ligger på lerig sandbotten vilket kan förklara varför vraket fortfarande ligger stadigt upprätt. Dykningar på fartyget har gjorts ett flertal gånger, bl.a har Nagubon och ÅU-reportern Kim Lund gjort ett flertal dykningar på vraket.
ÄGARNA
Åbolands skärgårdsstiftelse har tillsammans med Svenska småbruk och egna hem ab på hösten år 2010 köpt skärgårdshemmanet Brännskär i Nagu södra skärgård. Stiftelsen fungerar som förvaltare av stället. Deras syfte med köpet av skärgårdshemmanet är att främja året om boende och verksamhet och hindra att ett socialt och kulturellt viktiga hemman genom ägarbyte tas i privat fritidsbruk. På sensommaren 2011 arrenderade man ut stället till Lennart Söderlund. Ägarna utvecklar numera stället tillsammans med öns befolkning.
ÅBOLANDS SKÄRGÅRDSSTIFTELSE
Stiftelsen verkar för en levande skärgård med fokus på miljö, boende och näring.
Enligt stadgarna för Åbolands Skärgårdsstiftelse är dess ändamål ”att verka för en levande skärgård genom att främja och stödja möjligheterna för fast boende i och inflyttning till skärgården, och verka för att på andra sätt främja en hållbar ekonomisk, ekologisk och sociokulturell utveckling i Åbolands skärgård”.
Stiftelsen stöder ekonomiskt, initierar och deltar i projekt som boende- och arbetsmöjligheter i skärgården. För att Stiftelsen skall kunna uppfylla sitt ändamål behöver den medel. Stiftelsen tar gärna emot gåvor, donationer och testamenten. Stiftelsens kondoleanser kan man hämta från ställena uppräknade under denna länk och hyllningsadresserna kan laddas ner från nätet under denna länk.
Stiftelsens kontaktuppgifter hittar du här: https://www.abolandsskargardsstiftelse.fi/kontakt/
www.abolandsskargardsstiftelse.fi
SMÅBRUK OCH EGNA HEM AB
Svenska småbruk och egna hem grundades 1908 av Svenska folkpartiets närstående kretsar med uppgift "att verka för den svensktalande befolkningens fästande vid jorden" och därvid såvitt möjligt arbeta för att skaffa och försälja jord åt obesuttna finlandssvenskar på landsbygden. Initiativtagare var fil.dr Edvard Blomqvist.
Bolaget har under årens lopp i Nyland och Åboland inköpt ett stort antal större egendomar som styckats upp så att omkring 2 300 småbruk och tomter om sammanlagt 32 000 ha bildats. Svenska småbruk och egna hem ägde 2006 omkring 2 500 ha mark i Nyland och bedriver ett betydande skogsbruk med en årlig avverkning på 8 000 m3 virke. Bolaget upprätthöll tidigare Överby trädgårds- och lantbruksskolor, gr. 1915 i Kyrkslätt, som 1944 flyttades till Margreteberg i Esbo och 1978 övertogs av en samkommun. Bolaget återköpte Margreteberg 2002 och hyrde ut fastigheten till Ab Utbildning Sydväst, som förde den forna trädgårdsskolans traditioner vidare inom ramen för Yrkesinstitutet Sydväst (utbildade trädgårdsmästare, Axxell) och Yrkeshögskolan Sydväst (utbildade hortonomer, Yrkeshögskolan Novia). 2011 flyttades Novias hortonomutbildning från Överby till Ekenäs i Raseborg.
Svenska småbruk och egna hem leddes från grundandet fram till 1937 av Eric von Rettig, mångårig ordförande i Svenska folkpartiet. 1922 bildades Stiftelsen Ab Svenska småbruk och egna hems undervisningsfond för att understöda lantbruksskolan på Överby, och 1949 bildades Stiftelsen Finlandssvenska Jordfonden med uppgift att understöda svenska småbrukares i Finland kulturella och ekonomiska samarbetssträvanden samt bistå finlandssvenskar att förvärva jord. Fonderna stöder numera olika projekt inom lantbruksundervisningen samt ger förmånliga och långfristiga generationsväxlingslån till unga finlandssvenska jordbrukare. (Hj. Gustafsson, S. 1908-58)